Den morgon när jag föddes
då blommade var dal,den
afton när jag döptes
då sjöng en näktergal.
Fernando, Fernandito,
jag flydde från vår by, från
hyddan under palmen
när månen stod i ny.

Tamborito i Panamå!
Tamborito!
Tamborito,Tamborito i Panamå!

Fernando, Fernandito,
o, säg mig var du går!
Jag sökte dig i kyrkan
med slöjan på mitt hår.
Jag sålde några blommor,
men röda jorden brann,
du fick min första kärlek,
du tog den och försvann.
Tamborito i Panama! …

Den första kärleken så söt,
som socker kan den vara,
den andra kärleken ger tröst,
den tredje – handelsvara!
Jag såg din båt vid stranden
med seglet som jag sytt,
det sjöng i bambumasten:
din älskare har flytt!
Tamborito i Panama! …

Fernando, Fernandito,
jag dansar som i rus
min hembygds tamborito
i Panamas glädjehus!
Fernando, Fernandito,
små märken gör min fot,
ser du mitt spår i smutsen
så kyss det, och gör bot!
Tamborito i Panama! …

När kvinnor älska mer än en,
då börja de bli sluga.
(Om det första ljuset slocknar
så kan väl det andra duga!)
Fernando, Fernandito,
du ser min kavaljer!
Här dansar din Pepita
i glädjens kvarter.
Tamborito i Panama! …