Annabell, Annabell, Annabell Olsson, hon
er när månen går opp.
Hon vandrar i trädgår’n och luktar på blommor
och sjunger bland liljor och rosende knopp.

Annabell, Annabell, Annabell Olsson,
hon torkar ej disken och bäddar som vi.
Hon väljer bland pärlor och trär dem på snoddar,
i siden och sammet hon dansar förbi.

Annabell, Annabell, Annabell Olsson,
är inte som andra som bråkar och slåss.
Hon är en förtrollad prinsessa från sagan
som råkat gå vilse och bor här hos oss.