Det var en gång en mus och den musen hette Klas,
och han blev alltid bjuden när det var stort kalas.
Det bästa som han visste, det var att lata sej.
Nu tar nog ingen miste:
Det handlar ju om mej.
Faderullanlej.

De andra samla nötter
och har i sina hus,
men jag har inget hus och
är ingen sparsam mus.
Jag går till mina vänner,
de säger inte nej.
för om jag rätt dem känner
så delar de med mej.
Faderullanlej.

De bjuder mig på middag,
då ropar jag hurra,
för jag vill gärna äta,
sjunga och vara glad.
Det är så skönt att leva
när man får roa sej
men arbeta och sträva,
det roar inte mej.
Faderullanlej.