Jag hörde musik någonstans som kom från en
frusen orkester den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst, jag vet ju
bäst… för när mänskorna har varandra bor de alla i samma land
och jag är ju precis som andra och min
hand är så lik din hand. Hela landet syns
från mitt fönster huvudsta’n ligger i mitt
rum och i taket gör lyktor mönster
det är dumt men jag är väl dum.

Man vihar du hört någon gång musiken när jag
fattar helt lätt din hand och i världen omkring
finns riken men dom är alla samma
land.

Man säjer att ensam är fri
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi
och jorden far blommande marker
och nätterna skimrar av bloss
bara för oss …

… för när mänskorna har varandra
bor de alla i samma land
och allting vi vill ge till andra
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer
allt jag äger och allt jag har
och den rädsla som alla gömmer,
just på den är din hand ett svar.

Jag vet att en väldig raket
skall gå mot en främmande himmel
men säj mig en enda planet
som jorden, för den ger mig svindel!
Och därför så stannar jag kvar
jag vet jag har …

… liksom du någon plats på jorden
som jag kallar mitt eget land
det är så svårt att få tag på orden
men du vet hur det känns ibland
när man känner att allt är nära
och att allt finns en mening i
ska det vara så svårt att lära
det att människor – det är vi …

… har du hört någon gång musiken
när jag fattar helt lätt din hand
och i världen omkring finns riken
men dom är alla samma land …