Madicken, Madicken,pilutta dej, pilutta dej, jag
nånting hemligt som bara är för mej.
Piluta jag säjer inte vad det är, pilutta, fast du vill nog gärna veta det,
pilutta dej, en hemlighet, pilutta dej, som ingen,ingen vet, och
ingen på Jorden får nånsin höra det.
Fast det förståss, om du är snäll och ger mej en och annan karamell,
så kanske, ja kanske jag säger det i kväll.

Madicken:
Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Lisabet!
Jag struntar val blankt i din dumma hemlighet.
Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på, och vad det än är får jag veta det ändå.

Pilutta dej, pilutta dej,
Jag vet att du berättar det för mej
det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.
Jag ver att redan nu i kväll
så bubblar allting ur dej med en smäll,
och det går så bra utan minsta karamell.

Lisabet:
Du tror det är fånigt, men det är tvärtom nånting bra, och jag fick veta’t av mamma idag.

Madicken:
Av mamma – vad då då? Då vill jag
också veta det,
berätta nu genast, berätta vad det är!

Lisabet:
Nej, vet du va, vad mamma sa,
att jag fick inte säja vad det va,
det får du väl se när der blir din fölseda’
Fast tänk nu om du skulle få
en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå

Båda:
Pilutta dej, pilutta dej
piluttra dej, pilutta dej och mej,
pilutta, pilutta, pilutta dej och mej.